Del 2 av 3 om dyslexi i skolan
Dagens blogg inlägg kommer Gunilla Dahlqvist en person som hjälpte mig under gymnasiet träffade 40min varje vecka, för att hitta knep på hur jag ska hantera min dyslexi. Jag ställde några några frågor om hennes bakgrund och råd till lärare, föräldrar och elever samt lite om hur en dyslektiker är och funkar.
Som anställd svensklärare vid Gullmarsgymnasiet i Lysekil fick jag 1991 tillfälle att gå en fördjupnings-/fortbildningsutbildning inom Läs- och Skrivområdet vid Göteborgs Universitet. Sedan dess har jag arbetat med elever, som har dyslexi/läs- och skrivsvårigheter (LoS), tidigare också benämnd ordblindhet. Sammanlagt blev det 19 år med denna typ av undervisning vid Gullmarsgymnasiet, innan jag slutade för pension 2009.
Från början hade jag bara en enda elev, men så småningom fick jag utökad tid inom min tjänst för att hinna med det stora antal elever, som behövde och framför allt VILLE ha hjälp, men det blev aldrig mer än hälften av min heltjänst.
Ibland hade jag två eller tre i samma grupp, men allra bäst resultat uppnåddes då jag fick tillfälle att arbeta med en elev i taget, då deras problem med LoS kunde se mycket olika ut.
VAD ÄR EN DYSLEKTIKER?
En dyslektiker är en person med helt normal intelligens, som är född med svårighet att tolka skrift, ibland i form av läsproblem, ibland med problem att skriva och ofta en blandning av båda besvären. Ingvar Lundberg (professor och dyslexiforskare) uttryckte det på detta sätt: "Några har dåligt bollsinne och några har dåligt ordsinne." Konstigare behöver det inte vara.
HUR UPPTÄCKER MAN EN DYSLEKTIKER?
I regel visste mina elever om sina läs- och skrivsvårigheter när de kom till mig som nyblivna gymnasister, men de flesta av dem hade INTE fått någon diagnos - och tyvärr inte heller någon hjälp - trots alla sina 9 år i grundskolan. Diagnosen underlättar det sätt man vill jobba med respektive elev, men den är inget krav för att få hjälp.
För elevens egen skull kan det dock vara bra att få en diagnos, så att man kan söka stipendier eller för att få rätt hjälp och hjälpmedel i gymnasiet och vid högskolestudier.
Via ett stort antal test kunde jag hjälpa dem som ville få en diagnos, eller så hade jag möjlighet att hänvisa till ett antal personer, som också kunde ställa dyslexidiagnos.
BESKRIV HUR DU UPPLEVER EN DYSLEKTIKER.
Det är alltid svårt att generalisera, men många av de elever med dyslexi, som jag träffade under de 19 åren jag arbetade inom detta område, var utåtriktade och kreativa och försedda med stort tålamod, när de insåg att det faktiskt fanns vägar att kunna "gå runt" svårigheterna. Som en liten uppmuntran för mina elever brukade jag nämna ett stort antal kända både skådespelare och konstnärer med dyslexi, vilka dragit nytta av den kreativa sidan av dyslexin.
HUR SKULLE DU VILJA FORMA SKOLAN FÖR ATT BÄTTRE KUNNA HJÄLPA ELEVER MED DYSLEXI?
Jag skulle vilja ha en skola (både grund- och gymnasieskola), där samtliga i personalen skulle ha en stor kunskap om vad dyslexi är, inte som jag många gånger uppfattade det, då många hade en väldigt vag uppfattning om problemet. Utifrån rätt kunskap kan man då också se till att rätt (nu mest digitala) hjälpmedel sätts i deras händer, och att det pedagogiska arbetet anpassas efter varje dyslektikers behov.
MINA RÅD TILL LÄRARE SOM ARBETAR MED DYSLEKTISKA ELEVER
Allra viktigast: Ta från början reda på allt du kan om dyslexi! Alla lärarhögskolor är inte så noggranna med dessa kunskaper. Gissa inte!
PRATA med varje elev och hör efter vad som fungerar bäst - och sämst!
MINA RÅD TILL FÖRÄLDRAR MED BARN MED DYSLEXI
Tjata på skolan, om inte era barn får den hjälp de har rätt till!! Ge er inte! Ju tidigare hjälpen sätts in desto bättre!
MINA RÅD TILL ELEVER MED DYSLEXI
Los-problem har ingenting att göra med din intelligens! Glöm aldrig det! Känner du dig missförstådd, så tala med läraren OCH dina föräldrar!
Du är inte ensam, det här är ett vanligt problem. OCH, nuförtiden finns det så många bra - oftast digitala - hjälpmedel, som kan underlätta din skolgång, t.ex. läroböcker som finns inspelade på en cd, där du kan lyssna SAMTIDIGT som du läser texten i boken. Ett annat viktigt exempel på hjälp är muntliga prov, något som har varit till stor hjälp för många dyslektiska elever.
Du är också gärna välkommen att kontakta mig om du undra något
Lysekil 20 oktober 2016
Gunilla Dahlqvist
Adjunkt och Dyslexipedagog
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 25 oktober 2016
måndag 24 oktober 2016
Min dyslexi historia
Del av 1 av 3 dyslexi i skolan.
Mitt politiska intresse formade sig mycket i frustrationen jag kände under tiden i skolan. Att jag har dyslexi har aldrig för mig eller omgivningen varit okänt.
Jag har varit en elev som skolan lade extra energi på. Både jag och min familj lade mycket tid och energi för jag skulle klara av skolan. Fast jag och min omgivning kämpade så klarade jag inte av att få godkänt i engelska på högstadiet.
Sen 2003 är jag skolpolitiker i Lysekil kommun och väljer att publicera olika texter om dyslexi i skolan. Denna text kommer handla om min historia och imorgon tisdag kommer en text publiceras om en person som hjälpte mig på gymnasiet kring hantera dyslexi. Där hon svarar på några frågor jag ställt till henne. Senare under veckan kommer det komma mer text från mig där jag ger mina åsikter om skolan.
Vad hade hänt med mig om inte jag haft stödet från min familj och skolans lärare inte lagt extra energi på mig?
Jag är stolt över mig själv hur jag har kämpat och förbättrat min dyslexi. Jag har mängder av gånger under skoltiden tänkt tanken på att kasta in handduken och skita i skolan totalt. Frustrationen inom mig där jag känt mig som en idiot som inte fattar något. Precis som dyslexi är ärftligt så verkar det vara släktgenerna som gör en extremt envis. Denna envishet gjorde att jag vägrade att misslyckas i skolan både för min egen skull och för omgivningen. Att ge upp är ju ett svek för dem som kämpat ihop med mig.
Jag har valt att avgränsa detta till min tid på högstadiet och gymnasiet.
Under skoltiden har min engelska varit i fokus hela tiden.
Under högstadiet hade jag periodvis extra hjälp i engelska med en lärare en dag i veckan på lunchrasten. Fick ett kassettband där engelska boken var uppläst.
Satt ihop med mamma minst en timme på vardagskvällar samt helger och tragglade engelska glosord och boktexten man hade i läxa. Efter det lyssnade jag på kassettband tio gånger. Jag kunde texten utantill när jag kom till skolan. Men när det kom en ny text var det kört. Mina föräldrarna fixade så jag på två sommarlov fick åka på språkresa till England. Alla dessa insatser gjorde ändå inte att jag klarade få godkänt i engelska på högstadiet. Men med minsta marginal fick jag det på gymnasiet.
Skolan erbjöd fler insatser som jag och min familj tackade nej till. Få en bärbar dator som jag kunde använda. Något jag bara tyckte var pinsamt, bara för att mina klasskamrater och lärare visste att jag hade svårt i skolan behöver ju inte alla elever i skolan behöva veta det. Men springa som ensam elev i korridorerna med bärbar dator och visa att det är något fel på mig. Detta var runt millennieskiftet och vilka hjälpmedel fanns då? Utveckling har sen dess gått framåt.
Ett annat förslag var från skolan att plocka bort andra ämnen, fastän jag klarade av godkänt i alla andra ämnen.
Som sagt övriga skolämnen klarade jag okej. I den meningen jag fick godkänt eller mer. Men jag hade inte klarat det om inte mamma hjälpt mig med alla läxor, med undantag för matten. Jag hade inte förmåga att klara av att läsa de olika läxorna själv utan det fick mamma göra åt mig. Inte förrän för jag började gymnasiet hade jag förmåga att klara skolarbetet nästan helt själv.
Jag minns att när man skulle skriva av saker från tavlan efter vad läraren hade skrivit så fick jag lägga så mycket energi för att få ner orden på papper så jag missade delar av läraren sa. När jag kom hem så var det svårt att förstå mina minnesanteckningar pga otydlig handstil, felstavade ord och missade ord. Vid prov så gick det bra om jag förstod frågorna, men även när jag förstod frågan var det inte alltid jag fick ner all text på pappret som krävdes för att få fram den kunskap jag hade i frågan.
Som dyslektiker kände jag mig bara korkad och skämdes fram tills jag läste en bok på högstadiet om dyslexi och förstod att det finns fördelar också. Sen när jag började på gymnasiet fick jag 40 min varje vecka enskilt med en på skolan som lärde mig olika knep som gjorde att min läs- och skrivförmåga gick framåt kraftigt. Idag ser jag dyslexin som en tillgång men med behov av komplement av olika digitala redskap och att ha personer som kan rätta texter åt mig. Bristerna kan idag kompletteras, men man har ju kvar sina styrkor man fått pga dyslexin.
Film klipp om dyslexi
https://youtu.be/yUr1_QT9F_8
- Posted using BlogPress from my iPhone
Mitt politiska intresse formade sig mycket i frustrationen jag kände under tiden i skolan. Att jag har dyslexi har aldrig för mig eller omgivningen varit okänt.
Jag har varit en elev som skolan lade extra energi på. Både jag och min familj lade mycket tid och energi för jag skulle klara av skolan. Fast jag och min omgivning kämpade så klarade jag inte av att få godkänt i engelska på högstadiet.
Sen 2003 är jag skolpolitiker i Lysekil kommun och väljer att publicera olika texter om dyslexi i skolan. Denna text kommer handla om min historia och imorgon tisdag kommer en text publiceras om en person som hjälpte mig på gymnasiet kring hantera dyslexi. Där hon svarar på några frågor jag ställt till henne. Senare under veckan kommer det komma mer text från mig där jag ger mina åsikter om skolan.
Vad hade hänt med mig om inte jag haft stödet från min familj och skolans lärare inte lagt extra energi på mig?
Jag är stolt över mig själv hur jag har kämpat och förbättrat min dyslexi. Jag har mängder av gånger under skoltiden tänkt tanken på att kasta in handduken och skita i skolan totalt. Frustrationen inom mig där jag känt mig som en idiot som inte fattar något. Precis som dyslexi är ärftligt så verkar det vara släktgenerna som gör en extremt envis. Denna envishet gjorde att jag vägrade att misslyckas i skolan både för min egen skull och för omgivningen. Att ge upp är ju ett svek för dem som kämpat ihop med mig.
Jag har valt att avgränsa detta till min tid på högstadiet och gymnasiet.
Under skoltiden har min engelska varit i fokus hela tiden.
Under högstadiet hade jag periodvis extra hjälp i engelska med en lärare en dag i veckan på lunchrasten. Fick ett kassettband där engelska boken var uppläst.
Satt ihop med mamma minst en timme på vardagskvällar samt helger och tragglade engelska glosord och boktexten man hade i läxa. Efter det lyssnade jag på kassettband tio gånger. Jag kunde texten utantill när jag kom till skolan. Men när det kom en ny text var det kört. Mina föräldrarna fixade så jag på två sommarlov fick åka på språkresa till England. Alla dessa insatser gjorde ändå inte att jag klarade få godkänt i engelska på högstadiet. Men med minsta marginal fick jag det på gymnasiet.
Skolan erbjöd fler insatser som jag och min familj tackade nej till. Få en bärbar dator som jag kunde använda. Något jag bara tyckte var pinsamt, bara för att mina klasskamrater och lärare visste att jag hade svårt i skolan behöver ju inte alla elever i skolan behöva veta det. Men springa som ensam elev i korridorerna med bärbar dator och visa att det är något fel på mig. Detta var runt millennieskiftet och vilka hjälpmedel fanns då? Utveckling har sen dess gått framåt.
Ett annat förslag var från skolan att plocka bort andra ämnen, fastän jag klarade av godkänt i alla andra ämnen.
Som sagt övriga skolämnen klarade jag okej. I den meningen jag fick godkänt eller mer. Men jag hade inte klarat det om inte mamma hjälpt mig med alla läxor, med undantag för matten. Jag hade inte förmåga att klara av att läsa de olika läxorna själv utan det fick mamma göra åt mig. Inte förrän för jag började gymnasiet hade jag förmåga att klara skolarbetet nästan helt själv.
Jag minns att när man skulle skriva av saker från tavlan efter vad läraren hade skrivit så fick jag lägga så mycket energi för att få ner orden på papper så jag missade delar av läraren sa. När jag kom hem så var det svårt att förstå mina minnesanteckningar pga otydlig handstil, felstavade ord och missade ord. Vid prov så gick det bra om jag förstod frågorna, men även när jag förstod frågan var det inte alltid jag fick ner all text på pappret som krävdes för att få fram den kunskap jag hade i frågan.
Som dyslektiker kände jag mig bara korkad och skämdes fram tills jag läste en bok på högstadiet om dyslexi och förstod att det finns fördelar också. Sen när jag började på gymnasiet fick jag 40 min varje vecka enskilt med en på skolan som lärde mig olika knep som gjorde att min läs- och skrivförmåga gick framåt kraftigt. Idag ser jag dyslexin som en tillgång men med behov av komplement av olika digitala redskap och att ha personer som kan rätta texter åt mig. Bristerna kan idag kompletteras, men man har ju kvar sina styrkor man fått pga dyslexin.
Film klipp om dyslexi
https://youtu.be/yUr1_QT9F_8
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 11 oktober 2016
IKT i föreskolan och i skolan
IKT i föreskola och skolan
Dagens blogg inlägg handlar om datorer och läsplattor i skolan. Jag har valt att ställa frågor till utbildningsförvaltningen i Lysekils kommun IKT utvecklar Tove Andersson. För att på detta sättet få bättre kunskap om hur föreskolan och skolan jobbar med denna fråga.
Jag har som plan att då och då lyfta fram saker som händer i kommun och regionen där olika personer som är mer insatta i olika områden än jag, där de kan ge sin bild inom deras område.
Till själva frågorna och svaren från Tove.
"Vad stå IKT för? Informations- och kommunikationsteknologi. Förr sa man it i skolan, nu ikt-det handlar mer om kommunikation än teknik. Målet är idag att eleverna ska bli producenter inte bara konsumenter av teknik.
Varför är det viktigt att skolan satsa på IKT? Samhället är idag ett kunskapssamhälle som i allt högre grad präglas av informations-och kommunikationsteknik (IKT) där digital kompetens beskrivs som en nyckelkompetens för ett livslångt lärande. Barn och elever behöver därför utveckla kunskaper inom området IKT, för att som vuxna, ha kompetens att möta arbetslivets krav samt kunna verka som aktiva samhällsmedborgare i. Utvecklingen inom IKT- området går fort, vad ett barn ska kunna, då arbetslivet väntar, är omöjligt att idag förutse.
Hur länge och långt ha kommunen kommit med IKT? Skolverket presenterade i våras en vision 2020 där alla elever i skolan och alla pedagoger som arbetar pedagogiskt skulle ha ett eget digitalt verktyg. I Lysekil har man satsat strategiskt. Under tre år har vi byggt upp så att nu alla elever i åk1-6 har en egen iPad att nyttja under skoltid. Gymnasiet har sedan ett antal år 1:1 för eleverna med datorer. I höst hoppas vi få till datorer för eleverna på 7-9. Om vi lyckas med detta har alla elever i Lysekils kommun ett eget digitalt verktyg lagom till julJ
På vilket sätt får verksamheten rätt program? Jag som ikt-utvecklare arbetar hela tiden med att utveckla det digitala arbetet i förskolan och skolan och omvärldsbevakar för att se vad som är på g. Som ansvarig för Skoldatateket bevakar jag också så att alla elever får hjälp att kunna delta i skolan på lika villkor och man tex har läs- och skrivproblematik. Jag coachar lärare och specialpedagoger i det digitala arbetet och visar på vilka verktyg som kan underlätta för våra elever; det kan vara inställningar på verktyg, appar eller program som talsynteser.
Hur jobbas det med all personal känner sig trygga med IKT? Vi har förstelärare som har ett digitalt fokus på åk1-6 som jag samarbetar med. Det viktigaste arbetet sker på skolorna där kollegialt lärande är viktigt. Jag erbjuder en del workshops centralt men tror på att lärare lär lärare. Man måste få pröva på själv, tillsammans med dem man är trygg med och som arbetar på samma ställe.
Läsplatta vs bärbar dator, vilket är bäst?" Man kan inte ställa dem emot varandra. De är bra till olika saker. Förenklat kan man säga att iPads ofta fungerar bra till de yngre eleverna som producerar mer bild och media. Det finns också bra appar för den första läs- och skrivinlärningen och även möjlighet till talande tangentbord för att få stöttning medan man lär. Datorer passar bättre till de äldre eleverna som skriver och producerar mer text, och som ska förberedas för högre studier.
Jag själv använder dator på jobbet men endast iPad hemma, som sagt beror det på vilka behov man har.
Min förhoppning är att skolan blir med öppen för olika sätt att visa kunskap, inte bara fokusera på läsa och skriva utan också använda den digitala teknikens fördelar med att skapa ljud i poddar och media i filmer."
Dagens blogg inlägg handlar om datorer och läsplattor i skolan. Jag har valt att ställa frågor till utbildningsförvaltningen i Lysekils kommun IKT utvecklar Tove Andersson. För att på detta sättet få bättre kunskap om hur föreskolan och skolan jobbar med denna fråga.
Jag har som plan att då och då lyfta fram saker som händer i kommun och regionen där olika personer som är mer insatta i olika områden än jag, där de kan ge sin bild inom deras område.
Till själva frågorna och svaren från Tove.
"Vad stå IKT för? Informations- och kommunikationsteknologi. Förr sa man it i skolan, nu ikt-det handlar mer om kommunikation än teknik. Målet är idag att eleverna ska bli producenter inte bara konsumenter av teknik.
Varför är det viktigt att skolan satsa på IKT? Samhället är idag ett kunskapssamhälle som i allt högre grad präglas av informations-och kommunikationsteknik (IKT) där digital kompetens beskrivs som en nyckelkompetens för ett livslångt lärande. Barn och elever behöver därför utveckla kunskaper inom området IKT, för att som vuxna, ha kompetens att möta arbetslivets krav samt kunna verka som aktiva samhällsmedborgare i. Utvecklingen inom IKT- området går fort, vad ett barn ska kunna, då arbetslivet väntar, är omöjligt att idag förutse.
Hur länge och långt ha kommunen kommit med IKT? Skolverket presenterade i våras en vision 2020 där alla elever i skolan och alla pedagoger som arbetar pedagogiskt skulle ha ett eget digitalt verktyg. I Lysekil har man satsat strategiskt. Under tre år har vi byggt upp så att nu alla elever i åk1-6 har en egen iPad att nyttja under skoltid. Gymnasiet har sedan ett antal år 1:1 för eleverna med datorer. I höst hoppas vi få till datorer för eleverna på 7-9. Om vi lyckas med detta har alla elever i Lysekils kommun ett eget digitalt verktyg lagom till julJ
På vilket sätt får verksamheten rätt program? Jag som ikt-utvecklare arbetar hela tiden med att utveckla det digitala arbetet i förskolan och skolan och omvärldsbevakar för att se vad som är på g. Som ansvarig för Skoldatateket bevakar jag också så att alla elever får hjälp att kunna delta i skolan på lika villkor och man tex har läs- och skrivproblematik. Jag coachar lärare och specialpedagoger i det digitala arbetet och visar på vilka verktyg som kan underlätta för våra elever; det kan vara inställningar på verktyg, appar eller program som talsynteser.
Hur jobbas det med all personal känner sig trygga med IKT? Vi har förstelärare som har ett digitalt fokus på åk1-6 som jag samarbetar med. Det viktigaste arbetet sker på skolorna där kollegialt lärande är viktigt. Jag erbjuder en del workshops centralt men tror på att lärare lär lärare. Man måste få pröva på själv, tillsammans med dem man är trygg med och som arbetar på samma ställe.
Läsplatta vs bärbar dator, vilket är bäst?" Man kan inte ställa dem emot varandra. De är bra till olika saker. Förenklat kan man säga att iPads ofta fungerar bra till de yngre eleverna som producerar mer bild och media. Det finns också bra appar för den första läs- och skrivinlärningen och även möjlighet till talande tangentbord för att få stöttning medan man lär. Datorer passar bättre till de äldre eleverna som skriver och producerar mer text, och som ska förberedas för högre studier.
Jag själv använder dator på jobbet men endast iPad hemma, som sagt beror det på vilka behov man har.
Min förhoppning är att skolan blir med öppen för olika sätt att visa kunskap, inte bara fokusera på läsa och skriva utan också använda den digitala teknikens fördelar med att skapa ljud i poddar och media i filmer."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)